Göteborg
Dec 11, 2023
Den 11 december stannar jag upp.
Det är en sådan där kväll när luften känns stilla, nästan tung av fukt och kyla. Ljuset från byggnaderna i bakgrunden är mjukt och diffust – upplöst i stora, varma cirklar.
Framför mig en enkel gren.
Naken, vintrig, men inte livlös. Små knoppar väntar redan på det som ska komma. Och där, nästan obemärkt, hänger vattendroppar kvar – som små speglar av världen runt omkring.
Det är inget storslaget motiv.
Men det är just det som gör det.
Kontrasten mellan det lilla och det diffusa. Mellan skärpan i grenen och det mjuka ljuset bakom. Mellan vinter och något som fortfarande bär på löftet om vår.
Det är i de små detaljerna jag ofta hittar mest.
Där tiden saktar ner.
Där man faktiskt ser.
